du var ingen jag var aprilhimlen
och jag är så frukstanvärt rädd för att göra om just det misstaget som nästan tog död på mig.
a picture will always show the past
och allting är nytt och jag tror att det börjar om nu
because you are loved
Än en gång så byter jag blogg. Av personliga anledningar. Till hoppet om att det här ska bli en lycklig blogg.
Så ni som faktiskt bryr er om mig. Följ mig på livsillusioner.blogg.se
Jag älskar er. Tack för att ni läser och kommenterar.
jag vet vem jag är när jag är hos dig
Dagen började med att bussen inte kom. Så jag fick åka med mamma till skolan och då blev jag tio minuter sen. Sen hade jag inställd idrott pga att alla idrottsanläggningar i kommunen är avstängda tack vare snön. Sen hade jag bild och musik.
Efter skolan gick jag till biblioteket för första gången i mitt liv tror jag. Har haft ett bibliotekskort sen jag var.. sju? Och jag har skrivit mitt namn på det... för åtta år sen. Jag lånade Duktig Pojke av Inger Edelfeldt och En Av Dem av Ingrid Sandhagen. Om någon har läst dom så säg gärna till! Lånade även två skivor, (Miss Li - Songs of a Rag Doll, Melissa Horn - Säg ingenting till mig).
Hemma. Önskar att det var onsdag. Önskar att du kysste mig sådär så att skägget kittlar mot huden.
ensam är stark, vilket jävla skitsnack
Jag har två par nya glasögon (vad tycks?) och den här kommentaren gjorde min dag. Men jag hatar att personen var anonym. Man vill ju liksom bara söka upp personen och ge den världens största kram.
Snälla vinka nästa gång du ser mig?
Idag har jag varit i JKPG och tittat på Maja som har åkt Kalle Anka Cup. Fast mest av allt ville jag därifrån så att jag, mamma, Annah och Tove kunde åka till A6. Jag fick lite nya grejer till rummet och nya, fina kläder. Sen köpte jag dom här glasögonen. Fint värre.
Ha nu världens finaste söndag. Och glöm inte att tycka synd om mig som börjar skolan igen imorgon.
defying gravity
Har inte skrivit något på jättelänge. Orkar inte lyfta blyertspennan. Orkar inte tänka. Känner mig så tom.
Samtidigt känner jag mig för första gången på väldigt länge, glad.
Kanske för att jag har tjuvtittat på sista avsnittet av glee och att det var det finaste jag sett?
Den där tomheten har jag nog insett vad den är. Just vad den är. Den gör det svårt att andas. Måste tänka på andningen. Jag är inte så hel för tillfället. Det saknas en del. En pusselbit. Pusselbiten heter Daniel.
happiness is a sad song
i will follow you into the dark
Åkte til Angelika idag efter skolan. Hade det kunnat bli finare? Knappast. Vi fick inte ta prinsesstårta så vi bakade världens godaste bärkaka. Hälften av kakan försvann in i våra numera övergödda magar på säkert två minuter. Till det drack vi te (persikote <3). Jag tycker om att göra spontana grejer med Angelika. Ah. Puss.
there's no other way when it comes to the truth
"du kan inte ändra på det förflutna, men framtiden är din och den kan du göra vad du vill med
så gör inte om det"
verkligheten. just den som jag försökt fly från.
kanske på tiden att acceptera och leva som det är meningen att man ska leva.
vill kanske inte se tillbaka på mitt liv om några år och känna ångest över saker jag inte hann med som ung. saker som blev försent. saker som man ångrar. måste ta tag i mitt liv nu. göra något av mig själv. limma ihop allt som har spruckit och sätta plåster på sår.
jag är väldigt öppen med mina tankar. det är så jag är. det är så jag kommer förbli. det är jag liksom. oskar. rosettpojken, mr-saturday, gaytomten, pennie, sjuk dh-kompis, höstlöv, senap, ozkrawr, solstråle.
jag ångrar liksom några timmar av den annars så fina helgen. var bara det jag ville säga.
kom så tar vi sista bussen som går hem
Jag och Daniel åkte till Göteborg för att titta på Cloudy, With a Chance For Meatballs. På svenska dock. Typ bästa filmen på länge. Jävla dålig humor <3 Sen åt vi Bamboo. Fin restaurang det där.
När vi kom hem gick vi genast till Johanna där vi blev bemötta av nyktra blickar.
Daniel och hans käraste ägodel.
Daniel och jag.
Lördag, morgon och vi tog en morgonpromenad till systemet, radiocentralen och torgstallet där vi åt semla och drack chai latte. Mhm god frukost.
Senare på dagen blev det pulkaåkning på karslätt. När vi kom hem drack vi glögg och tittade på Hitta Nemo.
Vi värmde upp inför Melodifestivalen genom att gå ner till Campino och äta pizza jao.
Melodifestivalen 10 och favoriten var ju helt klart Salem al Fakir med Keep On Walking.
Fick inte kort på nose-skålen så ni får nöja er med en vanlig. Kvällen var sannerligen trevlig, rolig. Och oreos är gott ja.
det är för himlen i dig
Vet inte riktigt vad jag tycker om det.
dikt #7
194 12
Vi är tystnad i decembermörker
Låt era lögner falla
- vi har samlat kraft från gatulampans olycksbådande sken
Just nu är vi vila
- vila från världen utan sanning
Men du gav mig energi den natten
när du kysste mig under gatulampan
Så kom igen
- låt era lögner falla
Vi är tystnad, hud mot hud
i decembermörker
saknad kan man lära sig att leva med ibland
my head, my heart, my mind, my wing
Önskar kanske att jag inte hade valt någon dörr alls. Eller egentligen är jag nog glad att jag gjorde det. För i slutändan så är det nog det som var det bästa att göra. Fast inte just nu. Just nu känner jag mig bara hemsk. Alldeles för öppen. Ärlig. För jävlig, passar bra. Tänk om jag inte hade funnits.. Då vet jag en väldigt fin person som betyder väldigt mycket för mig, som inte hade behövt gråta just nu. Han hade inte behövt få hjärtat krossat av en idiot.
Kanske har jag ett skal? Ett hårt ogenomträngligt skalbaggeskal? Det känns så korrekt just nu. Insidan brinner av ångest. Utsidan är bara trött. Kanske ler den ibland.
Så, idag tänker jag nog strunta i att leva lite. Kanske mår bättre imorgon.
Förlåt.
du är himlen för mig
no promises < kanske såhär. Musik som kanske är en tröst i detta jävla mörker. Kanske drar det ner er ännu mer.
du är min hjälte för du vågar vara rak
Jag är rädd för döden. Men jag har insett att döden har två rädslor. Kanske fler.
Jag är inte rädd på det sättet att det skulle stoppa mig att ta livet av mig. Det hade varit andra orsaker isåfall. För tar jag livet av mig, då gör jag ett val. Väljer jag däremot att leva mitt liv och dö av ålderdom, så är jag jätterädd. Det spelar ingen roll om du håller mig hårt. Ingen kommer minnas om hundra år. Man dör. Och universum går under utan att man vet om det och allting kommer bara vara tyst och jag ryser när jag skriver det här. Denna värld kommer inte att vara för alltid. Vad spelar det för roll om jag gör något stort? Snart är det bortglömt och denna värld som vi håller på att bygga, kommer att vara borta. Jag är en tönt som nu förstört nätter för vissa som läser. Jag kommer ha problem med att sova inatt. Jag brukade gråta långt in på nätterna när jag var sju år när jag tänkte på sånt här. Men samtidigt. Vi lever en gång. Och kanske spelar det någon roll för dom människorna som kommer miljoner år framöver? Kanske är inte allt förgäves?
Om hundra år är vi stjärndamm min vän.
det är för oss solen går upp
Skolavslutning 08. Titta vilka grejer man kan hitta på youtube.
är du lycklig nu?
Ja. Jag är nog rätt lycklig egentligen.
i have been standing on the shoreline
Ville bara meddela herrskapet om att idag har jag fått utså -26 grader i Mjölby. Det har inte varit så kallt där sen 1962.
Nu vet ni typ.