defying gravity
Har inte skrivit något på jättelänge. Orkar inte lyfta blyertspennan. Orkar inte tänka. Känner mig så tom.
Samtidigt känner jag mig för första gången på väldigt länge, glad.
Kanske för att jag har tjuvtittat på sista avsnittet av glee och att det var det finaste jag sett?
Den där tomheten har jag nog insett vad den är. Just vad den är. Den gör det svårt att andas. Måste tänka på andningen. Jag är inte så hel för tillfället. Det saknas en del. En pusselbit. Pusselbiten heter Daniel.
Kommentarer
Postat av: Andreas
naw. va snäll du är.
Postat av: Lelix
SV. Tack! <3
Postat av: Andreas
tuusen tack!
Postat av: Patrik
Sv. haha, Tack så väldigt :D Snäll du är !=D
Postat av: ,
Hittade din blogg av en slump. Vi bor båda i Ulricehamn. Jag har sett dig och tycker att du verkar lik mig på något sätt. Jag kan inte riktigt säga hur, men på något sätt. Vill också säga att du ska inte ge upp. Livet är fullt av idioter. Jag om någon vet det. Tänk en gång extra innan du gör något, och var rädd om dig. Be om hjälp när du behöver det.
Ta hand om dig.
Postat av: albert/fridA
känner igen det där med att man inte orkar skriva...inte orkar försöka tänka.......men samtidigt känner man sej..precis som du sa; för första gången på länge...glad
Postat av: Andreas
usch, inte bra!
Postat av: Tanja
Har du nåt bra träningstips eller mattips? Kram :D
Trackback
