jag önskar du var här nu
Jag ser på kärlek som matematik. Jag förstår mig inte riktigt på det. Försöker och försöker och ibland så hittar jag rätt lösning och allting stämmer! Är lycklig ett tag sen stöter jag på ett nytt problem (men med lite arbete löser jag det också sen kommer nästa problem och så håller det på).
Fast när det väl ska examineras, när det är upp till bevis, då visar det sig att jag inte fattade ett jävla skit ändå.
oj. kärlek. det är så stort. så svårt. jag har varit riktigt, dyngkär i en person som jag nästan knappt kände och då undrar man; "men varför då? du känner han inte" men det är svårt att förklara varför. kärlek kan vara så himla fult, samtidigt som det kan ta över hela dig. när man är lyckligt kär mår man så jävla bra. det finns ju inget bättre. sedan så är olyckligt.. tvärtom. det värsta. man känner sig värdelös.
fan vad jag babblar på. hahaha. ja.. eh. slutsats: kärlek är svårt.
Underbart.
Jag ångrade mig.. det är JobbigtUnderbartKompilicerat.
Sv: Haha, så du vill köpa en julklapp till mig?^^
jag hatar kärlek, den är överskattad och kan göra en så sjukt besviken och ledsen.
äh.
kärlek har svikit mig allt för många gånger men ändå faller jag alltid dit gång efter gång och tror att nu, nu ska det väl ändå vara min tur. men nej.
skulle vilja säga att den är fin när man väl hittar den. men inte ens då är den fin längre. jag vet inte vad jag ska tycka. den har sårat mig allt för många gånger nu, så jag nästan slutat tro på den.
kärlek är aldrig bra för mej, inte när jag är "lyckligt " kär ens, för då är det fel o jag bara tror att jag är kär å sen blir jag alltid kär i folk som inte gillar mej, min stora kärlek (inte längre) sa aldrig ett ord till mej o jag sa heller inget. de e sorgligt, ibland tror jag att när man är sådärkär att man tittar på någon i smyg o försöker visa att man gillar den är bäst.
jag blir aldrig kär i nån, sånt där är slöseri med tid.
kärlek har svikit mej allt för många gånger.
allt är försent, försent för vin, försent för kärlek, ren som snö.
och så vidare och så vidare och så vidare
kärlek sprider sig från hjärta till hjärta utan någon som helst möjlighet att stoppas. kärleken är överallt och ingenstans, och trots att den bor inuti nästan varje människa på ett eller annat sätt går den inte att ta på, man skulle till exempel inte kunna operera ut kärleken i kroppen, för då skulle man dö. kärlek får hjärtat att slå så hårt att det nästan slår sig ut ur kroppen, kärlek får rösten att spricka och fingrarna att fastna vid varandra. kärlek får ögonen att flacka, mellan marken och de där ögonen som är så vackra att man för en sekund tappar andan. kärlek är det som håller mänskligheten vid liv, kärlek är hud mot hud, hjärta mot hjärta, läppar mot läppar. kärlek är något av det värsta som finns