afraid, afraid of the dark
Mina händer är så torra så att huden vid knogarna spricker. Det svider. Dock fick jag lite handlotion av min syster.
Det gör ont när jag böjer händerna. Men visst, det ska nog gå att skriva lite nu.
Andra fobier jag har än inbrottstjuvar på natten, är mörker (Jag tror att grunden till min rädsla för inbrottstjuvar är just mörker. Jag har inget fel med det så. Jag får bara en massa konstiga tankar), människor i min skola, hiphopare (Det är sant. Okej inte alla. Men många. Sånna där som ser läskiga och våldsamma ut) och sist förintelsen. Och med det så menar jag när universum imploderar. Jag vet att jag inte kommer leva då. Men det känns så förgäves. Allting, kommer försvinna. Allting. Jag brukar gråta varje gång jag får den här tanken i huvudet. Att snart imploderar solen. Vad spelar det för roll om jag skriver en bok? Snart så minns ingen ändå.
Jag skulle väl säkert kunna rabbla upp en massa saker till. Men det är dom här jag klassar till fobier. Rädslor, är väl en annan grej kanske. För visst, jag tycker inte om spindlar, ormar eller ödledjur överhuvudtaget. Men det ingen fobi.
Jag har klippt mig idag. Och jag vet. Skitsnyggt blev det right? Okej ni ser inte ett skit på bilden. Kanske lägger upp en ny bild imorgon. För övrigt så är det skidtävling imorgon. Och jag är funkis. Det tycker jag är häftigt. Dock fick jag inte vara speaker. Då blev jag lite ledsen faktiskt.
Annars är Josephine Bornebusch (se klippet nedan) hon som håller mig uppe just nu. Gud. Jag älskar henne. Amen.
Och se, det gick att skriva. Ha nu en jättefin fredagskväll så hörs vi imorgon. Puss
jag skrev en dikt för längesedan när den där tanken slog mig - precis som du sa - vad spelar det för roll vad jag gör snart kommer det ändå vara glömt.
Ett stycke i den var:
"Ge mig en anledning till att skriva,
En anledning till att skriva ner obetydliga ord,
På obetydligt papper,
Som en dag bara kommer försvinna.
Och ingen kommer någonsin få veta att dom skrivits. "
En fin person sa då till mig att det viktiga är inte om folk kommer minnas mig om 200 år. Det är få som blir ihågkomna så länge. Nej, det viktiga är att det jag gör i nuet betyder något precis just nu. Inte att det gör det om 50, 100 eller 500 år. För då kan man ändå inte glädjas över det (tror jag inte i alla fall), men det du gör nu som glädjer, styrker eller på något vis betyder något för en människa just nu. (Som dina blogginlägg, som dina dikter.)
Usch nu blev det bara svammel, det är svårt att få ner tankarna i ord ibland. Men jag hoppas att du förstod min poäng i det hela.
Ha det jättefint, puss.
Av det jag ser på bilden, så är det ju jättefint.
mohahahah det är jag som är inbrottstjuven va på din vakt för jag vandrar gatorna och gränderna där du bor